I f\u00f6rra kapitlet () ber\u00e4ttade vi lite grann om n\u00e4r allt g\u00e5r bra. Sj\u00e4lvklart vet vi att de flesta patienter har perioder som \u00e4r jobbiga och p\u00e5frestande. En del patienter kanske inte ens k\u00e4nner igen sig i det vi ber\u00e4ttade om. Vi t\u00e4nker nu ber\u00e4tta om n\u00e5gra problem som v\u00e4ldigt m\u00e5nga patienter m\u00f6ter under sin v\u00e5rd. <\/p>\n\n\n\n
Vi vet inte vad som kr\u00e4vs av oss f\u00f6r att ta oss h\u00e4rifr\u00e5n. Vi blir os\u00e4kra och r\u00e4dda f\u00f6r att f\u00e5 straff eller konsekvenser. Vi k\u00e4nner att det \u00e4r sv\u00e5rt att p\u00e5verka v\u00e5rt liv och v\u00e5r framtid. Vi f\u00f6ljer regler och rutiner och g\u00f6r s\u00e5nt vi tror att personalen f\u00f6rv\u00e4ntar sig av oss bara f\u00f6r att visa att vi \u201dmedverkar\u201d \u2013 trots att det inte hj\u00e4lper oss att m\u00e5 b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
Det\nh\u00e4r kan g\u00f6ra att vi k\u00e4nner oss ensamma trots att vi alltid har m\u00e5nga
omkring\noss. Vi blir utsatta f\u00f6r ett straff och f\u00f6rvaras h\u00e4r n\u00e4r vi inte f\u00e5r v\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r vi sj\u00e4lva blir illa behandlade eller ser andra bli illa behandlade tycker vi att personal straffar i st\u00e4llet f\u00f6r v\u00e5rdar. Vi vet inte hur l\u00e4nge vi m\u00e5ste vara h\u00e4r \u2013 v\u00e5rden \u00e4r ju p\u00e5 obest\u00e4md tid. <\/p>\n\n\n\n
Eftersom\nvi inte vet hur vi tar oss ifr\u00e5n r\u00e4ttspsykiatrin och \u00e4r os\u00e4kra p\u00e5 om vi kommer\nta oss ifr\u00e5n r\u00e4ttspsykiatrin kan det k\u00e4nnas meningsl\u00f6st att f\u00f6rbereda sig p\u00e5\noch f\u00f6rs\u00f6ka n\u00e5 n\u00e5gonting, som det k\u00e4nns, \u00e4nd\u00e5 inte kommer att h\u00e4nda.
<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r\nvi k\u00e4nner p\u00e5 det h\u00e4r viset \u00e4r vi maktl\u00f6sa och r\u00e4ttsl\u00f6sa. Det \u00e4r klart att vi\nf\u00e5r \u00e5ngest och m\u00e5r d\u00e5ligt av det h\u00e4r.\n\nD\u00e4rf\u00f6r\nf\u00f6rs\u00f6ker vi slippa att t\u00e4nka p\u00e5 framtiden och all kraft g\u00e5r \u00e5t till att st\u00e5 ut\nf\u00f6r dagen. Vi har ibland anpassat oss till v\u00e5rden men utan att personalen\ntycker att vi har gjort \u201dframsteg\u201d.\n\n\n\n<\/p>\n\n\n\n
Det\n\u00e4r ocks\u00e5 jobbigt att inte kunna p\u00e5verka sin omgivning och vilka vi m\u00e5ste umg\u00e5s\nmed. Vi kan bli tr\u00f6tta p\u00e5 personer som g\u00e5r oss p\u00e5 nerverna. V\u00e5ra egna rum blir\nfrist\u00e4der d\u00e4r vi kan vara f\u00f6r oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n
Ibland f\u00f6redrar vi att vara ensamma trots att vi egentligen vill ha n\u00e5gon att umg\u00e5s med. Vi l\u00e4ngtar efter ett b\u00e4ttre liv utanf\u00f6r sjukhuset. \u00c4ven om vi ibland \u00e4r os\u00e4kra p\u00e5 hur vi ska klara oss i framtiden s\u00e5 l\u00e4ngtar vi mycket efter att f\u00e5 leva ett b\u00e4ttre och friare liv. Vi f\u00f6rst\u00e5r att tr\u00e4ning beh\u00f6vs f\u00f6r att klara av livet ute och vi l\u00e4ngtar efter att f\u00e5 tr\u00e4na p\u00e5 det. Och att visa f\u00f6r personalen att vi klarar av det.<\/p>\n\n\n\n
Kvinnor utg\u00f6r 14 % av patienterna i den r\u00e4ttspsykiatriska slutenv\u00e5rden. Det har gjorts f\u00f6rs\u00f6k att ha s\u00e4rskilda kvinnoavdelningar men det har inte funnits tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga kvinnor p\u00e5 var och en av de r\u00e4ttspsykiatriska klinikerna f\u00f6r att det skulle b\u00e4ra sig ekonomiskt f\u00f6r landstingen.<\/p>\n\n\n\n
Nu\n\u00e4r det k\u00f6nsblandade avdelningar d\u00e4r det oftast \u00e4r en eller tv\u00e5 kvinnor p\u00e5 en\navdelning och resten m\u00e4n. Det beh\u00f6ver inte utg\u00f6ra n\u00e5got problem men kan s\u00e5klart\ng\u00f6ra det. Det har beg\u00e5tts sexuella \u00f6vergrepp p\u00e5 kvinnor i r\u00e4ttspsykiatrin. Det\n\u00e4r naturligtvis inget som n\u00e5gon skall acceptera.<\/p>\n\n\n\n
Om\ndu k\u00e4nner dig otrygg p\u00e5 din avdelning \u00e4r det n\u00e5got du skall ta upp med din\nst\u00f6dperson, kontaktperson, behandlande l\u00e4kare eller n\u00e5gon annan du litar p\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
H\u00e4r t\u00e4nker vi ber\u00e4tta om n\u00e5gra problem som v\u00e4ldigt m\u00e5nga patienter m\u00f6ter under sin v\u00e5rd. <\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":1069,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-1075","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1075","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1075"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1075\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1117,"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1075\/revisions\/1117"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1069"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/par.equalsthlm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1075"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}